Det blev som jag trodde.
Jag fick stå där ensam och övergiven på gatan efter att de ätit frukost. Men på eftermiddagen dök de upp tillsammans med Kerstin och Lennart och jag förevisades. Jag var fin, sa de åtminstone. Lite senare skulle deras 3 söner återvända från Skottland och wiskeyprovning.
Vi fortsatte vår färd, som först gick till Skanör där mjölk och bröd inhandlades. När vi sedan passerade Höllviken på returen från udden, så fick jag vattentanken fylld. Sedan bar det av ända till Trelleborg, där jag nu står längst fram på rastplatsen med nosen mot Öresund och alla båtar – mest färjor.
Hej då.
Leave a Reply